Fiol till fiddle till diddle - projektet tar en oväntad vändning, vilket var väntat

Så kom trumman hem. Den var jätteskoj upptäckte både jag och lillkillen och vi hade väldigt roligt när vi undersökte trummans ljud med vispar och handflator. "Man kanske skulle behålla den här", funderade projektets upphovsman. Ja, vad skulle man göra? Jag hade lekt ett tag med tanken att göra en prototyp med trumman och en mkII med egen ram med uppspänt råskinn und so weiter. Och så var det en sak till. Lillkillen hade talat om en mandolin och en gitarr om vartannat. Och ibland om en fiol. Det var inte solklart vad det skulle bli men vi bestämde oss för en fiol. Den gången.

En vecka har gått och jag är hemma för att kurera en förkylning jag redan haft i några dagar. Jojo, den vilan blev det inte mycket med. Lottie vänder hem med killen just innan skolan. Vi ringer vårdcentralen och får en tid. Så. Det blir visserligen en lugn dag, men att ligga och snarka sig frisk funkar ju inte. På eftermiddagen undrar killen för femtielfte gången om vi inte ska bygga den där gitarren. Fast det var ju en fiol.

Vi finner till vår glädje att dovelstickan har samma grovlek som en borr jag har och att ena änden är avsmalnad så att den passar in i det befintliga hålet! Det finns en Gud! Vi måttar upp fiolen och nu har vi snickesnackat runt så pass att vi tar ett litet familjeråd och bestämmer oss för att det kanske ska bli en gitarr i alla fall. Det är enklare. Eller en diddley föreslår jag. Efter att ha visat en bottleneck och jag förklarat att diddleyn har en enda sträng är vi överens: det blir en diddleybow. Enklare att bygga. Fortfarande cool. Och den kan ju faktiskt användas som en sådan där vaudeville-fela, som till idén har släktskap med en kinesisk erhu, en projektvändning som lurade i mitt bakhuvud. Bara att mäta om! Och sedan ner med en kasse verktyg till verkstaden.

När halsen kapad är det dags att borra det övre hålet för halsen / dovelstickan.

Efter femton / tjugo minuter är vi klara. Då har jag kroknat. Jag behöver vila. Och kaffe! Projektet får vila för idag bestämmer vi oss för. Kanske sandpapprar vi lite ikväll, säger vi. Det känns vare sig aktuellt eller troligt just nu. Huvudet surrar och världen snurrar. Just nu sjunger lillkillen We are the world i sitt rum, så det ordnar sig nog.