Råskinn

I anvisningarna för instrumentbygget står att man ska använda ogarvat läder, rawhide. Rawhide var temamusiken för en tv-serie med Clintan och har blivit lite av en countrypopstandard. På det sättet verkar materialvalet vara klockrent. Lite hillbilly. Men varför ogarvat? För att det ska bli hårt? Kan man inte använda vanligt läder? Att inte använda trä ger det mer banjo- och uppe-i-bergen-stuk, vilket bara är positivt. Ska man avvika från receptet redan nu? Jag har redan planerat att minska antalet strängar till två av den enkla anledningen att greppbrädan är flat. I anvisningarna ska sadel och stall vara välvda, men det kan inte lira bra med en platt greppbräda tänker jag. Och några stradivariustoner förväntas inte komma ur den där gnissellådan hur som helst. Lika bra att gå all in. Med två strängar stämda med en kvints intervall kan man få till både singeltoner och double stops.

Men hur sjutton ska vi göra med lädret? Kanske ska man ändå inte fippla med materialval som novis.

Eller ska man köra med en så'n här?

Sexåringen tyckte att ljudlådan skulle vara rund. Eller lite rund och platt. Inte lätt att haja fullt ut. Men kolla in den där! Den har till och med ett förborrat hål för dovelsticken!